Torsdag 6:
Vi Thomas & Marianne med dottern My och hunden Vilda i vår Knaus husbil samt våra vänner Johan och Agneta, för tillfället i en husbil av annat märke, startade på eftermiddagen i regn och ganska hård motvind, för att ta oss ner till Gedser. Ni vet väl att Brobizz till Öresundsbron betalar sig på en överresa, sedan blir det halva priset hela året. Vi hade bokat oss på 7 – färjan. Jag har kollat med Scandlines och det är helt OK att sova på deras parkering som finns för de som inte tar med sig bilen till Rostock.
Fredag 7 april:
Upp tidigt för att rasta hunden innan vi körde ner till färjan. Strax före 9 var vi iland och körde bort till Calles för att bunkra lite till resan. Vi åkte sedan bara några mil innan vi stannade för frukost och tankning av bilar. Körde sedan nästan hela dagen i skitväder, regn och hård mot/sid vind. Stannade på en rastplats för att inta den medhavda lunchen där gick bodelsdörren i baklås. Hur roligt är det att hela familjen inklusive en hund ska klättra via förardörren ut och in? Ja okej, vi tröstade oss med att vilken tur att vi har två dörrar.
Vi har ganska mycket mat med oss på våra resor, dels är det ganska kostsamt att äta längs autobahn, dels är det oftast godare.
Hur som helst så tog vi oss ner till en ”genomfarts camping” Bauer Keller i Geding, 2 minuter från A9, straxt norr om Ingolstadt. Denna kan varmt rekommenderas för en övernattning, 15 – 17 Euro kostar den och det var rent och fräscht i både duschar och toaletter. Man betalade inne på restaurangen, som verkade trevlig, vi åt dock inte där.
Lördag 8 april:
Började med lycka! Jag hittade felet i bodelsdörren, medans Marianne och Vilda tog morgonpromenaden, det var en fjäder som gått av, vilket vi kunde fixa lite provisoriskt. Ut på Autobahn, efter 2 timmar stanna och fylla på Go-Boxen, som man måste ha i Österrike om bilen väger över 3,5 ton. När vi åkt någon timme och var uppe på cirka 1350 meter över havet, ringer kompisarna i bilen bakom, deras bil hade tappat orken och de var tvungna att stanna. Vad det var för fel vet varken vi eller de, de ringde till Agnetas son som är bilmekaniker, han sa att de skulle rycka lite här och där. Sedan tog det ett par minuter så ringde de oss och sa att de var på väg igen.
Nå väl nu var det nästan bara nedförsbacke resten av dagen (som hade som mål), Grottorna i Postojna, i Slovenien. (Hit borde ställplats ägare och titta)! De hade en ställplats, man körde in genom en bom, betalade innan man åkte ut, 18 euro/dygn, men behållningen var deras finurliga ”stolpe”, mellan varannan bil. Där fanns el, vatten och möjlighet att tömma både gråvatten och kemtoa, se bilden.
Söndag 9 april:
Första frukosten ute, i cirka 20 graders värma. Sedan vandrade vi bort till entrén och tog tåget ner i grottorna, vilket tar cirka 15 minuter i en svindlande och bedårande vacker irrfärd ner i grottan. Sedan fick vi en engelsk talande guide som tog oss med på en entimmars lång rundvandring, en otrolig upplevelse av vad naturen har åstadkommit under hundratusentals år. Tåget upp igen, Wow vilket väder 23 grader och solsken, en lunchpizza hann vi med innan vi åkte vidare ner till den Kroatiska kusten, endast 10 mil bort. Visserligen tog
passkontrollen cirka en timma, men resan var ju inte så lång. Vi upptäckte att det är väldigt vanligt med Naturist campingar här på Istrien, som halvön heter här i nordvästra hörnet av Kroatien. Efter en stunds letande hittade vi en vanlig camping, Camping Zelena Laguna, där vi fick en bra plats nere vid havet, lite av läget framgår nog av bilderna. Här inifrån vår husbil!
Första doppet i det turkosblå vattnet.
Måndag 10 april:
Vilodag, vi solade och njöt av att äntligen vara framme och det var så vackert som man sett på bilderna. Vattnet turkosblått och solen lyste, det var en härlig känsla efter 190 mil. På eftermiddagen åkte grillen fram och åstadkom en av många goda middagar här nere.
Tisdag 11 april:
Packade ihop och flyttade söderut. Vi hade läst om en camping utanför Vrsar, Porto Solo, som skulle vara mysig och en fin strandpromenad in till staden. Men, nä den kändes ”gyttrig”, små tomter och trångt i närheten till vattnet. Så vi fortsatte söderut, hittade en som vi tyckte, bra camping, 5 km norr om Pula. Camping Brioni, här fick vi väldigt bra pris bara för att vi hade det internationella campingkortet. Våra Acsi kort hann ju inte fram innan vi åkte.
Med Acsi kortet har man väldigt bra priser på vissa campingar under låg säsong, mellan 15 – 19 Euro betalar man per natt, och deras app är jättebra, främst för att den fungerar offline. Så ska ni ut i Europa eller för övrigt Norden/Sverige, googla på Acsi, och se om det är något för er.
Nåväl, tillbaka till camping Brioni, den såg ut som om det hade varit någon form av semesterresident eller liknande tidigare. Vilket intygades när vi kom hem, då berättade vår granne, som kommer från forna Jugoslavien, att Tito, ledaren för Jugoslavien, började alltid sin semester här. Nu fanns här hotell, vandrarhem campingstugor, en stor camping samt affär, flera resturanger, även om bara en var öppen nu, brödbod, frukt och grönsaks bod som även sålde färskt bröd innan brödboden öppnade för säsongen. Det fanns 2 uttagsautomater, en vid receptionen och en vid affären. Fruktboden ja, den drevs av ett medelålders par och deras söner, här kunde man köpa allt, nästan i alla fall. De hade en olivodling med 800 träd, så de sålde egentillverkad olivolja, ville man ha Biska, lokalt vin eller snaps, ja vad som helst, bara säg till så fixar vi, var deras motto, utan att vara så där påträngande som en del försäljare kan vara. Att vi trivdes förstår man när jag berättar att vi stannade i 6 nätter. Vi han även med att prova restaurangen, vi åt en mycket god fisktallrik för två, där fanns flera av de läckerheter som fiskades upp i vattnet utanför campingen.
Onsdag 12 april:
Efter frukost utanför husbilarna, cirka 30 meter från strandkanten, tog vi en promenad till ett samhälle som heter Fazana. Det är ett samhälle nere vid vattnet med ganska livlig båttrafik. Flera båtar gick ut till en nationalpark som låg på en ö utanför. Där ska det även vara en liten djurpark, med de djur Kroatiens ledande personer fått i gåva av andra länder. Här fanns givetvis flera restauranger, souvenirbutiker och annat att förströ sig med.
Läget på campingen! Vår kvälls vy!
Promenaden till Fazana kan nämnas igen, då man snart gjort iordning hela strandpromenaden. Helt otroligt vilket jobb de lägger ner, gjuter trappor och handikappramper, gjuter även promenadvägen så man kan gå med barnvagn eller rullstol, annars kan man gå längs stranden på en vackert vit kiselstensstrand.
I Fazana fanns ett par matvarubutiker, camping Brionis mataffär öppnade inte förrän på torsdagen, så vi bunkrade lite dricksvatten bland annat innan vi tog en taxi tillbaka. En mycket trevlig kille som kom med en liten minibuss, 80 kuna = 105 svenska kronor för en färd på 5 kilometer. Så vi bokade honom till nästa dag också, för ett besök i Pula och då tyckte han att vi kunde betala då om vi ville. Det var genomgående ett generöst och ett ärligt mottagande man får i Kroatien, upplevde vi.
Skärtorsdagen 13 april:
Vi ringde efter ”vår” taxi kille, som körde oss in till Pula. På vägen in frågade jag om han hade tid att guida oss runt lite i bilen, givetvis mot betalning. Han körde runt och berättade både om nytt och gammalt, berättade att vi inte skulle betala dyr entré till amfibieteatern, man såg lika bra utifrån tyckte han. Släppte sedan av oss för en liten rundvandring i gamla staden och lite lunch. Och ja, det låg lite i vad han sa; ”att hade inte Pula amfibieteatern skulle inga turister komma dit”.
Långfredagen 14 april:
Vilodag, solade, badade, vandrade lite längs stranden på campingen, hade det bara jätteskönt.
Påskafton 15 april:
Dagen började med en lätt frukost, innan vi introducerade våra vänner med våra påsk traditioner. Brunch bestående av ägg Benediktin, innan vi började förberedelser för påsk buffén. Det skulle ju göras Janssons frestelse bland annat. Men lite sol, bad och goda drycker hade vi varje dag så även denna givetvis.
Påskdagen 16 april:
Vi tog Johan och Agnetas husbil, de har 5 bältade platser nämligen, och gjorde en utflykt till Rovinj, några mil norrut. Rovinj kallas ibland för Kroatiens Venedig, därför att gamla stadens husfasader står ute i vattnet. Den gamla delen ligger på en kulle, med en storslagen kyrka högst upp, annars fanns där det vanliga som brukar finnas i en turiststad, liten marknad, butiker, restauranger med mera.
Kvällen ägnades åt att grilla lite gott och att packa ihop, i morgon bitti ska vi starta hemresan, då vädret ska bli sämre. Men vi har haft sol och 23 – 24 grader varje dag, lite mulet någon stund nån dag. Badtemperaturen vet jag inte men Johan, My och Jag badade nästan varje dag, förlåt doppade oss.
Gamla Rovinj! Trångt i hamnen!
Annandag Påsk 17 april:
Checkade ut och började hemresan, passkontrollen tog inte mer än 10 – 15 minuter, sedan var det full fart mot Österrike. Trots att vi lärde oss för två år sedan i Italien, att man ska hålla sig stilla eller på motervägen på annandag påsk. Stannade vi en liten stad, Bled med en sevärd borg högt upp. Parkera nähä, fullt köra genom, trångt, köra runt, gick inte när man fick möte med ett hästsläp i första backen. Backa vända ta sig ut ur staden och ut på motorvägen. Vi hade tänkt stanna på nån camping och äta en riktig schnitzel. Men nu lärde vi oss att man bör ringa och kolla om det är öppet, bara för att det på Acsis app står att det är öppet, kan de ha vilodag. Ringde en annan camping med restaurang, som låg 20 minuter bort, men när vi kört 2 km och det stigit från 1100 möh till 1450 möh och det verkade bara fortsätta så, bestämde vi oss för att vända ut på motorvägen. Nu hade det börjat komma snöblandat regn, väderprognosen hotade med minus på natten och snö. Beslutet blev, vi kör förbi Salzburg och in i Tyskland. Hit kom vi vid 21.30 tiden höjd mätaren visade 600 möh, lite skillnad mot de 1350 som vi hade när vi åt middag några timmar tidigare.
Precis innanför gränsen till Tyskland hittade vi en mysig liten camping, Staufeneck i Piding.
Tisdag 18 april:
Vaknade av att regnet tystnade på husbilstaket, det kom ”lappvantar” i stället, det var länge sedan jag såg så stora snöflingor. Vi tog det lite lugnt och rullade inte ut på motorvägen förrän vid 10 snåret, med förhoppningen att de hade saltat och fixat vägarna. Resan via München, Ulm upp mot Würtsburg gick i omväxlande solsken och snöstorm. På eftermiddagen landade vi på en av Knaus koncernens 23 campingar. Mycket trevlig och välordnad, bra mat på restaurangen, som dock kändes lite personalmatsals aktig. Men god nyskördad vit sparris och dubbla goda Schnitzlar fick vi.
Onsdag 19 april:
Tanka husbilarna, och se där, där fanns ett stånd som sålde färsk vit sparris, vi gjorde nog hennes dag betydligt kortare. Vi rensade nästan lagret, sparade bara lite till en kvinna som stod i kö efter oss. Efter lite shopping på Aldi bar det ut på A7 och mot Lübeck. Men vi tyckte vi kunde ta det lite lugnt, så stannade på campingen alldeles på andra sidan Autobahnen från Citti köpcentra sett, över natten. Kunde se svensk tv och köpte riktigt WiFi till My, kommentaren blev ”i kväll kommer ni inte se mycket av mig”
Torsdag 20 april:
Dagen gick i shoppingens tecken först Citti, sedan vidare till Calles i Hailigehafen strax söder om Puttgarden. Kom med 14.45 färjan och var i land vid halv fyra tiden. Nu styrde vi kosan till den första campingen vi hittade på Acsi appen vid havet i Danmark. Så fort bilarna var uppställda bar det ner till havet, där främst My och Johan rensade stranden på bärnsten och flinta.
Fredag 21 april:
Nu är det endast de sista 50 milen hem, ett par stopp för lunch och fika och vila armarna, det blåste hård sidvind större delen av vägen. Klockan 16.30 var vi hemma efter den 411 mils långa men underbara resan till Kroatien. Alla var nog ganska överens om att dit ska vi åka igen.
Vid tangentbordet Thomas